S/Y Sulamit2

Cap Verde-Mindelo

Äntligen kunde vi lämna Gomera den 31 jan, då vinden hade lugnat ner sig, efter flera veckors hårda vindar. Vi blev ordentligt avvinkade av Bjarne o Elsa på Pusan samt Margareta och Olle på Mareventus! Till en början hade vi lagom med vind, som tyvärr efterhand avtog. Vi fick använda oss av ”järngenuan” så att tidsplanen kunde hållas på 7 dagar. Inga varma vindar direkt, så det blev långkalsonger på. Det tar ungefär tre dagar, innan man inne i rytmen med vakthållning och matlagning mm.  I början tar det också tid att inse var man lägger och sätter sakerna utan att olyckan är framme som att spilla ut kaffe, hur man ska röra sig i båten... 
   Tio år kan förändra en hel del när det gäller stadsbilden. Så även här i Mindelo! En ny marina, där det fanns gott om plats eftersom vi var ute ganska sent på säsongen. Marinan kändes väldigt gungig och osäker då det blåste kraftigt under den tiden vi var där... Det knakade och ryckte oroväckande vid angöringsbryggorna. Båtarna dansade i vågorna och linor slets sönder.  
   Fortfarande är det mycket fattigt, men utvecklingen går framåt, så även här. Nu fanns det Supermercados, flera bagerier och naturligtvis grönsaksmarknaderna samt bananförsäljare i varje gathörn. Lite dyrare hade det allt blivit...
   Vi hann också med att uppleva karnevalen, om än på lite avstånd. 
   Vädret var inte med oss. Det blåste otroligt mycket. Vårt försegel behövdes lagas på grund av att en del sömmar hade gått upp. När vi väl fått det lagat, var det stört omöjligt att sätta seglet på plats på grund av blåsten. Chansen kom en natt, då det hade mojnat lite grand!
   Dagarna gick och blåsten ville aldrig ta slut verkade det som. Äntligen såg vi en möjlighet att kunna hissa segel igen och påbörja vår översegling. Eftersom vi var försenade en hel månad, ändrade vi om kursen direkt mot Tobago.