Atlanten

Ordentliga vindar förde oss ut ur hamnen den 26 feb. Innan dess hade vi handlat upp oss ordentligt och hunnit säga adjö samt överlämna en kasse med kläder, småslantar och lite annat till Cesar (vår boatboy 2005). Rätt osäker på hans namn, men det lät ungefär så (numera inga tänder i överkäken), när han uppdaterade oss på gamla minnen.
   Det är bara att inse att nu har vi ca 20 dagar att tillbringa på Atlanten. Vädret för 10 dagar såg bra ut, vindarna mestadels nordostliga, som alltid vid den här tiden. Båten, vindrodret Brage jobbade bra tillsammans. Snarare var det väl jag som hade svårt att röra mig på grund av centrifugalkraften framåt som gör att man blir trög i rörelserna, samt svårt att hålla balansen...
   Att laga mat ombord är inte det lättaste. Det skvimpar och rullar hit och dit...och det är lätt att tappa humöret när soppan hamnat på durken. På en gång upptäckte vi att färskvattnet runnit från ena tanken ut i kölsvinet på grund av en läcka. Nu hade vi bara 200 l kvar i en annan tank. 
   Vi kunde hålla 5-5,5 knop i snitt, ibland mer. Vi hade revad stor och lite försegel som vi trimmade när det behövdes. Det blåste mellan 9-17 sek/m i stort sett hela tiden
Och det vi såg var hav, hav, hav.... Inte en enda båt på hela överseglingen, förutom den vi såg dygnet innan framkomsten till Tobago.
   Jag hade laddat ner en massa podcasters som förgyllde vår tid. Naturligtvis hade vi också en massa böcker ombord. 
   Märkligt, men det gick riktigt bra att sova. Jag bullade upp med en hel del kuddar i kojen som gjorde att man kunde ligga väldigt stadigt. Efter tre dygn har man hittat sin dygnsryttm...
   Måndagen den 16 mars kom vi till Scarborough, Tobago. Den här gången tog det oss hela 18 dagar allt som allt över Atlanten. Förra gången 2005, blev det 21 dagar.

Lördagsmiddag på Sulamit2. Ingen idé att
vara kräsen...

Cap Verde-Mindelo

Äntligen kunde vi lämna Gomera den 31 jan, då vinden hade lugnat ner sig, efter flera veckors hårda vindar. Vi blev ordentligt avvinkade av Bjarne o Elsa på Pusan samt Margareta och Olle på Mareventus! Till en början hade vi lagom med vind, som tyvärr efterhand avtog. Vi fick använda oss av ”järngenuan” så att tidsplanen kunde hållas på 7 dagar. Inga varma vindar direkt, så det blev långkalsonger på. Det tar ungefär tre dagar, innan man inne i rytmen med vakthållning och matlagning mm.  I början tar det också tid att inse var man lägger och sätter sakerna utan att olyckan är framme som att spilla ut kaffe, hur man ska röra sig i båten... 
   Tio år kan förändra en hel del när det gäller stadsbilden. Så även här i Mindelo! En ny marina, där det fanns gott om plats eftersom vi var ute ganska sent på säsongen. Marinan kändes väldigt gungig och osäker då det blåste kraftigt under den tiden vi var där... Det knakade och ryckte oroväckande vid angöringsbryggorna. Båtarna dansade i vågorna och linor slets sönder.  
   Fortfarande är det mycket fattigt, men utvecklingen går framåt, så även här. Nu fanns det Supermercados, flera bagerier och naturligtvis grönsaksmarknaderna samt bananförsäljare i varje gathörn. Lite dyrare hade det allt blivit...
   Vi hann också med att uppleva karnevalen, om än på lite avstånd. 
   Vädret var inte med oss. Det blåste otroligt mycket. Vårt försegel behövdes lagas på grund av att en del sömmar hade gått upp. När vi väl fått det lagat, var det stört omöjligt att sätta seglet på plats på grund av blåsten. Chansen kom en natt, då det hade mojnat lite grand!
   Dagarna gick och blåsten ville aldrig ta slut verkade det som. Äntligen såg vi en möjlighet att kunna hissa segel igen och påbörja vår översegling. Eftersom vi var försenade en hel månad, ändrade vi om kursen direkt mot Tobago.